Det är inte orden du saknar - det är känslan

De flesta jag möter som vill lära sig spanska säger ungefär samma sak: “Jag vill kunna göra mig förstådd i vardagliga situationer.” Det handlar om att kunna uträtta små ärenden: hälsa på grannarna, handla i affären, beställa på restaurangen eller ta en öl i kvartersbaren utan att känna sig bortkommen.

Men efter ett tag, när de faktiskt kan det där, kommer ofta nästa våg av längtan: “Jag vill kunna småprata på marknaden också, delta i grannmötet, växla några ord med min frisör – han är ju så trevlig och rolig!” Det där lilla extra börjar kännas viktigt. Det räcker inte längre med att bara klara ärendena. Det handlar om något djupare.

Och det är helt naturligt. För i grunden handlar språk inte bara om att kommunicera praktiskt. Det handlar om att skapa kontakt. Att känna sig delaktig, inkluderad, sedd, förstådd. Vi vill kunna dela det vi känner, tycker och tänker – och ta del av andras tankar. Det är ett mänskligt behov som är så djupt rotat att vi knappt tänker på det förrän det fattas.

Så när vi står där och famlar efter orden, känner oss frustrerade över att inte kunna säga det vi vill, precis som vi vill – då skaver det. Vi känner att det är jobbigt. Men det är ett spännande moment. Vi kan välja mellan att förbli frustrerade eller växla till att istället bli nyfikna. För det är just där vi kan växa. I det skavet finns möjligheten till utveckling. Det är där vi kan börja förstå oss själva bättre och bli modigare i våra möten med andra.

Språket är inte bara ett verktyg för att klara av vardagen. Det är en bro mellan människor. Och det är därför du och jag tycker att det är så viktigt att lära oss mer – för vi vill inte bara bli förstådda. Vi vill vara med. På riktigt.